När jag började arbeta med min personliga utveckling, för må bättre, öka min självkänsla och hitta kärleken till mig själv, började jag med att prioritera mig själv. Något jag inte gjort så mycket tidigare. Jag började fundera på vad jag själv önskade, vad jag längtade efter och vad som gjorde mig glad. Jag började låta min egen lycka och glädje bli viktigast för mig. Till min förvåning möttes jag då av ett rätt hårt motstånd från min omgivning.
– "Varför är du så egoistisk nu för tiden och bara tänker på dig själv? Tänk om alla bara tänkte på sig själva, hur skulle det se ut? Det finns väl inget andligt i att bara tänka på sig själv? Vi gillade dig bättre som du var förut, innan du började med att bara tänka på dig själv." Fick jag höra runt omkring mig.
Jag insåg att jag, genom att sätta mina egna behov först, inte tillgodosåg andras behov på samma sätt som tidigare. Jag hade nu behov att dra mig tillbaka och hitta mig själv, något som automatiskt gjorde mig otillgänglig och otillräcklig för andra. Jag började lyssna på mitt behov av att stressa av, finna lugnet och hitta kontakten med mitt innersta jag, min själ. Var jag egoistisk för att jag ville må bättre, bli gladare och stärka min självkänsla? Det kändes inte rätt.
Jag började analysera det jag fick höra och insåg rätt snabbt att allt vi gör är egoistiskt. Fast vi ställer inte krav på oss själva, utan vi kräver att andra runt om kring oss ska uppfylla våra behov. Som ett slags täckmantel för att inte verka egoistisk.
När du är snäll mot mig, gillar jag dig. När du hjälper mig, gillar jag dig. När du inte vill hjälpa mig, tycker jag inte om dig. Nu har jag hjälpt dig, då måste du gilla mig. Jag gav dig en gåva, då måste du uppskatta mig. Allt vi tycker och tänker utgår från oss själva. Men vi vill också göra det lätt för oss, vi kräver nämligen att andra ska göra det vi själva inte klarar av, att älska oss.
Älska mig! Gör mig lycklig! Gör mig betydelsefull! Gör mig värdefull...
Men själva då? Hur kan vi kräva att andra ska älska oss och göra oss lyckliga, om vi själva inte gör det?
Min chef borde uppskatta mig, Mina föräldrar borde älska mig, Min partner borde ändra på sig, för min skull.
Så håller vi på. Är inte det egoistiskt att ställa så stora krav på vår omgivning? Kanske borde vi istället ta ansvar för vår egen lycka och börja uppskatta oss själva, och kanske även chefen?
När vi lägger ansvaret på vår omgivning att fylla oss med kärlek och uppskattning hamnar vi i en offerroll. Vi tappar helt vår skapande kraft. Behovet vi har att vara älskade kan inte tillgodoses utifrån, det måste komma inifrån. Så länge vi inte känner kärlek inifrån blir vi aldrig tillfredsställda utifrån. Vår omgivning kan inte ge oss det vi önskar, hur mycket de än försöker. Ju högre krav vi ställer desto svårare blir det för andra att uppfylla dem och desto svårare blir det att inse att vi är både älskade och uppskattade.
Jag tror vi gör alla, inte bara oss själva, en stor tjänst att börja ta eget ansvar över vår kärlek och vår lycka. När vi älskar oss själva försvinner behovet av att andra ska älska och uppskatta oss. Det blir en bonus. När vi lever i en kärleksfull relation med oss själva, då blir vi trygga och behöver vi inte kräva något från vår partner eller omgivning. Då kan vi börja njuta av alla våra relationer på ett nytt plan. Ett plan utan krav. Då kan vi älska och uppskatta andra utan villkor. Det tycker jag är värt att sträva efter. Det tycker jag är värt att dra sig undan för en stund för att finna. Det är till och med värt omgivningens oförstående.
Jag ser mig därför i spegeln varje dag och säger till min spegelbild "Jag älskar dig!" och varje dag frågar jag mig själv vad jag önskar och vill få ut av den här dagen. Sedan agerar jag och behandlar jag mig själv som min allra bästa vän. När jag mår bra är det lätt att vara snäll, förstående och kärleksfull gentemot andra.
Prova du också, kanske kan det ge dig mer glädje i ditt liv. 🌸
Har du svårt att hitta och känna kärlek till dig själv?
Kontakta mig för personlig coachning eller beställ e-kursen Glädjekoden där du lär dig att leva ett harmoniskt liv utan stress samtidigt som du ökar din självkänsla och kärlek till dig själv. ❤️
Jessica Mossberg
Livscoach
www.gladjekoden.se
– "Varför är du så egoistisk nu för tiden och bara tänker på dig själv? Tänk om alla bara tänkte på sig själva, hur skulle det se ut? Det finns väl inget andligt i att bara tänka på sig själv? Vi gillade dig bättre som du var förut, innan du började med att bara tänka på dig själv." Fick jag höra runt omkring mig.
Jag insåg att jag, genom att sätta mina egna behov först, inte tillgodosåg andras behov på samma sätt som tidigare. Jag hade nu behov att dra mig tillbaka och hitta mig själv, något som automatiskt gjorde mig otillgänglig och otillräcklig för andra. Jag började lyssna på mitt behov av att stressa av, finna lugnet och hitta kontakten med mitt innersta jag, min själ. Var jag egoistisk för att jag ville må bättre, bli gladare och stärka min självkänsla? Det kändes inte rätt.
Jag började analysera det jag fick höra och insåg rätt snabbt att allt vi gör är egoistiskt. Fast vi ställer inte krav på oss själva, utan vi kräver att andra runt om kring oss ska uppfylla våra behov. Som ett slags täckmantel för att inte verka egoistisk.
När du är snäll mot mig, gillar jag dig. När du hjälper mig, gillar jag dig. När du inte vill hjälpa mig, tycker jag inte om dig. Nu har jag hjälpt dig, då måste du gilla mig. Jag gav dig en gåva, då måste du uppskatta mig. Allt vi tycker och tänker utgår från oss själva. Men vi vill också göra det lätt för oss, vi kräver nämligen att andra ska göra det vi själva inte klarar av, att älska oss.
Älska mig! Gör mig lycklig! Gör mig betydelsefull! Gör mig värdefull...
Men själva då? Hur kan vi kräva att andra ska älska oss och göra oss lyckliga, om vi själva inte gör det?
Min chef borde uppskatta mig, Mina föräldrar borde älska mig, Min partner borde ändra på sig, för min skull.
Så håller vi på. Är inte det egoistiskt att ställa så stora krav på vår omgivning? Kanske borde vi istället ta ansvar för vår egen lycka och börja uppskatta oss själva, och kanske även chefen?
När vi lägger ansvaret på vår omgivning att fylla oss med kärlek och uppskattning hamnar vi i en offerroll. Vi tappar helt vår skapande kraft. Behovet vi har att vara älskade kan inte tillgodoses utifrån, det måste komma inifrån. Så länge vi inte känner kärlek inifrån blir vi aldrig tillfredsställda utifrån. Vår omgivning kan inte ge oss det vi önskar, hur mycket de än försöker. Ju högre krav vi ställer desto svårare blir det för andra att uppfylla dem och desto svårare blir det att inse att vi är både älskade och uppskattade.
Jag tror vi gör alla, inte bara oss själva, en stor tjänst att börja ta eget ansvar över vår kärlek och vår lycka. När vi älskar oss själva försvinner behovet av att andra ska älska och uppskatta oss. Det blir en bonus. När vi lever i en kärleksfull relation med oss själva, då blir vi trygga och behöver vi inte kräva något från vår partner eller omgivning. Då kan vi börja njuta av alla våra relationer på ett nytt plan. Ett plan utan krav. Då kan vi älska och uppskatta andra utan villkor. Det tycker jag är värt att sträva efter. Det tycker jag är värt att dra sig undan för en stund för att finna. Det är till och med värt omgivningens oförstående.
Jag ser mig därför i spegeln varje dag och säger till min spegelbild "Jag älskar dig!" och varje dag frågar jag mig själv vad jag önskar och vill få ut av den här dagen. Sedan agerar jag och behandlar jag mig själv som min allra bästa vän. När jag mår bra är det lätt att vara snäll, förstående och kärleksfull gentemot andra.
Prova du också, kanske kan det ge dig mer glädje i ditt liv. 🌸
Har du svårt att hitta och känna kärlek till dig själv?
Kontakta mig för personlig coachning eller beställ e-kursen Glädjekoden där du lär dig att leva ett harmoniskt liv utan stress samtidigt som du ökar din självkänsla och kärlek till dig själv. ❤️
Jessica Mossberg
Livscoach
www.gladjekoden.se
RSS-flöde
